Jag är fem!
Nu har jag äntligen fyllt fem år! Ja det var ju länge sen nu, 19 april, men jag ska visa er som inte var med på min födelsedag hur det gick till.
Först vaknade jag ca 05.30 och gick in till mamma och frågade om det var morgon. Det var visst inte riktigt morgon än, så mamma följde med mig tillbaka till sängen och ville att jag skulle somna om. Men det gick inte så tillslut fick jag lova mamma att låtsas somna åtminstone - och det kunde jag absolut gå med på.
Så sedan låg jag och lyssnade på konstiga ljud nerifrån köket en så väldigt lång stund att jag var tvungen att fråga William om inte han också borde vara uppe och förbereda något. Ja, då blev han lite ledsen, eftersom jag väckte honom och fick honom att tro att han missat något... Hm... Men tillslut så kom det - sången och tårtan!
Så sedan låg jag och lyssnade på konstiga ljud nerifrån köket en så väldigt lång stund att jag var tvungen att fråga William om inte han också borde vara uppe och förbereda något. Ja, då blev han lite ledsen, eftersom jag väckte honom och fick honom att tro att han missat något... Hm... Men tillslut så kom det - sången och tårtan!
William fick som tur var också en present - det hade ju varit synd om honom annars. Han fick en bil som han verkligen ville ha!
Jag måste säga att jag fick först några ganska konstiga presenter, lite pennor och pärlor, men ja ja, jag fick ju spela med. Tillslut kom den konstigaste - en nyckel!
Jag skulle tydligen leta efter något på nedervåningen som nyckeln skulle passa till. Även om jag såg att det var en cykelnyckel så letade jag lite under fåtöljer och bakom gardiner först för att inte verka allt för ivrig. Men så plötsligt, där stod den - pärlan!
Sedan har det ju blivit lite av en tradition att jag och William sitter vid vårt lilla bord och äter tårta på morgonen. Så här trevligt var det:
På min födelsedag var det mormor och morfar som hämtade oss på dagis! Det var så kul! Amanda och lille Bertil var också där hemma hos oss och mötte oss och senare kom farmor och vi åt pannkakor och hade det så bra.
På fredagen var jag med mormor ute och tränade på min nya cykel, och den var superenkel att använda. Nu cyklar jag ännu bättre!
Men det var inte allt, för när det blev lördag var det dags för det stora kalaset. Det kom massor av släktingar! Gammelmormor hade sedvanligt bakat tårta och Stickan skrivit en sång.
Sången var en riktig hit! Den gick på melodin "Rövarnas visa" (i Kamomilla stad) och texten var så här:
Det blev många paket, inte bara till min förtjusning - lille Bertil tyckte det var jättebra att det blev så mycket papper och snören!
När vi åt satt William och socialiserade med gammelfarmor och gammelmormor. Att få så fina bordsdamer när man är så liten, det är väl en ära! Nyklippt var han också.
Själv satt jag närmast farmor och mormor - det är heller inte så illa!
Men ingen födelsedag utan barnkalas! På söndagen kom inte mindre än åtta barn och åt tårta med mig.
Jag hade vi det laget fått så många princessklänningar att jag kunde låna ut några till gästerna.
Som avslutning vill jag bara säga några goa ord om min lillebror - han är den bäste brorsan man kan ha tror jag.
Trots att han har ett fruktansvärt humör är han en så go vän. Han är gosig när han sover, och när han är vaken är han en riktig teaterapa:
Stor kram från oss!
Kommentarer
Trackback
